För socialdemokratin är allas välfärd en grundbult i ideologin. När partiet och rörelsen växte fram var hävstången arbetarklassens berättigade krav att få del av det växande välstånd i form av varor och tjänster som den kapitalistiska ekonomin skapade. Den ekonomiska politiken har för socialdemokratin såväl som andra partier som dominerat politiken handlat om att gynna tillväxt, tillväxt mätt i BNP, för det var så vi skulle skapa en allt mer blomstrande välfärd. En gång var det en framgångsrik politik för det fanns helt klart materiella behov att tillgodose för att en välfärd för alla skulle bli verklighet. För den fattiga delen av mänskligheten är det fortfarande så.
Men i Sverige som i den övriga delen av den rika världen ökar inte längre allas välfärd trots en ständigt växande ekonomisk tillväxt. Klyftorna växer i den rika världen mellan fattig och rik. Det blir också allt tydligare att den ekonomiska tillväxten tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld. Den globala tillväxten som vi trodde alltid skulle gynna välfärden har blivit ett hot mot den istället.
För det här är politikens stora utmaning i vår tid: hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt i ett slutet ekologiskt system? Tim Jackson har i sin bok: ”Välfärd utan tillväxt” satt fingret på denna problematik.
Här har socialdemokratin sin nya stora uppgift. Det krävs dessutom ett paradigmskifte: vi har lovsjungit tillväxten för att vi trott att den gynnat välfärden. Men växer verkligen välfärden och tror vi att vi kan ha en ständig ekonomisk tillväxt utan att det får svåra följder för de ekologiska systemen? Vi måste bort från en politik för ständig tillväxt och skapa en ekonomisk politik för allas möjlighet till en hållbar välfärd såväl idag som i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar